Rhymes från andra våningen

Det kan väl inte ha undgått många att rättegången mot The Pirate Bay är i full gång. Att man är på TPBs sida behöver väl knappast understrykas. Men en motsägelse i min ståndpunkt att heja på TBP, tordes vara att jag på ett sätt faktiskt inte bryr mig hur det går för dom. Visst, TPB är en sjukt bra sida där man kan hitta mycket. Men rättegången gäller egentligen inte en internetsida. Rättegången gäller att statuera ett exempel angående människans rätt eller orätt att ladda ned upphovsrättsskyddat material. TPB har bara blivit omslagspojkar för detta issue. Men skulle TPB läggas ned, finns tusen sidor till att hämta material ifrån. Dom finns redan. Dom poppar upp nya varje dag. TPBs vara eller inte vara,  kommer inte att eka i historien. 

Vad som däremot är värt att kommentera är att det drivs en rättegång för att stoppa något som redan har slagit igenom med full kraft. Okej, ni stänger ner TPB, och sen då? Ingen kommer någonsin mer att ladda ned något? När ni stänger TPB har det redan kommit två nya torrentsidor. Nedladdningen går inte att stoppa. Att ladda ner musik är lika svennefierat som att kolla på Lets Dance. Torrent är det nya folkhemmet. Det går inte att ”statuera exempel” med skyhöga böter eller annat trams. Slaget är redan vunnet, och jag, TPB och alla andra som laddar ner film och musik står som vinnare. Oavsett hur det går i rättegången.

I Jurassic Park säger Jeff Goldblum, när dinosaurierna trots extrema säkerhetsåtgärder ändå lyckas break free ; ”Nature always finds a way”

Jag säger, inte lika catchy citat, men ändå; ”folk som är trötta på att betala 250 kr för en CD, lyssna på prasslande godispåsar på bio eller vänta ett år innan nya säsongen av favvo TV-serien börjar visas i Sverige, always finds a way”