Rhymes från andra våningen

God morgon!

Inatt har jag vaknat tre gånger. Första gången vaknade jag i en circusliknande pose i soffan, iklädd skjorta och med en halv grogg i handen. Andra gången vaknade jag i sängen för att mina grannars nyfödde barn skrek som om det blev brännmärkt. Och jag kunde inte låta bli att tänka, “snälla, snälla barn…livet kommer bli såååå mycket tuffare än att sova – äta – suga på mammas tutte. You better save those tears darling, you WILL need them later.”  

Tredje gången vaknade jag för att jag glömt att stänga av datorn och det välkända “youve got mail-ljudet” ljöd.*pling* Då kunde jag inte sluta tänka på om det var något viktigt mail. Kanske, mest troligt, var att det var ett youve got mail from facebook. Alltså inget kul som att någon skrivit på min vägg eller så, utan att en helt okänd, ointressant människa också kommenterat något helt ointressant på någons status efter mig. Eller kanske någon av mina grupper som bjudit in till något sketet event som jag aldrig skulle sätta foten på. MEN det kunde också vara en lägesrapport från USA, där min bästa kompis är, och den vill man ju läsa. Så tanken på att gå upp eller inte höll mig vaken ett litet tag. Det slutatade med att jag inte gick upp utan somnade om som ett litet barn.

Men nu är jag uppe, och för att kompensera min förlorade sömn ska jag gå upp och skrika det där barnet i örat och kommentera någons status efter någon annan, med något helt ointressant. 

Its an eye for an eye.

Ha en trevlig dag, peace out.

Jag är väl kanske inte den mest sportintresserade människan i världen, så vad vet jag, men jag råkade zappa förbi en ishockeymatch alldeles nyss. Då kunde man höra kommentatorerna ljudligt påpeka saker som “vad vi behöver är TVÅ backar i det läget, nere i zonen” och “vi måste få upp hela laget när sådant händer”. Dom fortsatte med “vi måste ha in en man framför kassen när passningen kommer” och “varför täcker ingen backen när han glider upp”.

 Nu är jag som sagt ingen sportfantast, men bara en liten reflektion..men vad vet jag, varför sitter männen som har alla svaren till framgång och VM-guld, i ett par dassiga dressmankostymer med Peter Jideh-slipsknut i en studio och kommenterar? Men vad vet jag. Borde vi inte slänga ner dessa experter och framgångsfacit ner på isen. Borde vi inte kalla in vårat hemliga vapen, dressmankostymerna, när vi ligger under med 3-0? Varför är det folk nere på isen som inte hajjar att det ska vara TVÅ backar i sånna lägen, när dom som fattar det sitter uppe i en studio och dricker latte?

Bara en tanke, men vad vet jag.

Alldeles nyss grät jag till Simpsons. Vafan. Eller grät och grät, den där välkända klumpen i halsen ni vet.

Och ögon som tåras. Men liksom hajja, Lisa trodde inte att hon hade några kompisar, och så när hon sitter i bilen på väg hem så hade hela gänget skrivit i hennes yearbook. Hmm, man kanske måste ha varit där.

Anyway, nu måste jag ut och supa Thorsten Flink under bordet och dräpa en varg med bara händerna för att väga upp. Vi hörs.

Jag har fått typ lite aids på ena armen, så idag när jag var på apoteket och skulle hämta ut mitt penicillin, så frågade jag, 

- Bara en liten fråga, hur är det att blanda med alkohol, jag ska nämligen ut på lördag?

- Det är ingen fara i små mängder

- okej, tack. Och heroin?

Note to self,–> apotekspersonal har ingen humor.

Inredning och porr går hand i hand. Jag lovar. Idag när jag låg och läste en inredningstidning i soffan, så blev jag sugen på att göra som dom gjorde i tidningen. Jag sneglade lite på mina egna förutsättningar, jämförde med tidningen, hmmm, ok…kanske inte exakt likadant..men i got to work with what i got. Så jag började flytta lite lampor, byta lite kuddfodral, ändra plats på vaserna, lägga fram de rätta tidningarna och städa kliniskt rent. Så att det skulle bli precis som i tidningen.

När jag var klar kände jag mig tillfreställd. Jag visste ju från början att det inte kunde bli som i tidningen, men vafan, det dög för mig, så jag var nöjd och torkade svetten ur pannan och tände en cigg.

Nu när det har blivit lite värme börjar folk planera dagens aktiviteter till utomhus. Dagens aktiviteter är bland mina kompisar “att dricka öl”. Jag och mina kompisar har mycket gemensamt, men också en del icke gemensamt. Det icke gemensamma gjorde sig smärtsamt påmint för någon helg sedan då vi pratade om vart vi skulle berusa oss.

Jag: Jag slutar jobbert snart, vart ska alla andra sitta?

Brollan: I Tantoparken.

*eeeeiiiiiiiiiikkkkk* ljudet av en skivspelarnål som dras av från en LP.skiva.

Varför, VARFÖR vill folk sitta i en citypark? Jag HATAR cityparker.  

Och precis som ni trodde, nu ska ni få veta why:

I en citypark får du bevitta svenne banan som drar av sig t-shirten för första gången sen förra Juli, för  att exponera sin bleka ölmage och tillhörande tribaltatuering. De spelar frisbee med andra svenne banans och en icke kopplad hund, som ser ut som Cujo. Svenne banan har årets sommarplåga på högsta volym, på medhavd bergsprängare. Svenne banan borde ha ett nackskott.

I en citypark får du bevittna vad jag antar antingen är elever från någon circusskola eller bara Karolinskas psykavdelning på picknick. De har dreads, antingen bar överkropp eller något alldeles för stort linne på sig. De har batikmönstrade byxor, håriga armhålor och luktar svett. Alla ser ut som överkörda Promoes.

De har helt missbedömt allmänintresset av att se dassiga circustrick när man försöker njuta av sin Brooklyn Lager. Det jongleras, det kastas stora ringar och det hjulas. Parkgycklarna kan lukta till sig en citypark som hajar luktar till sig blod. Och när de kommer dit finns det ingen pardon. Alla ska lida.

I en citypark får du bevittna turkgänget. En drös med hanar som med skrattretande medel försöker locka till sig honor. Det grymtas, spänns, bufflas, sneglas och skriks. Men är man inte blond, flicka och svensk får man vara ifred. Men är det dåligt väder och man är fattig, så är dock kacklandet på syrianska det närmsta man kommer lite varmare breddgrader. Fair enough.

En citypark är oftast, som namnet antyder, också belägen i city. Så man sitter där..omgiven av höghus och bullret av trafiken som går 30m därifrån. Man är omgiven av lönnfeta killar i jeans och bar överkropp med t-shirten instoppad i jeanslinningen, man får en fotboll i bakhuvudet av syrienarna och man håller ständigt koll på den okopplade hunden som springer omkring. Man sitter oanständigt nära det andra gänget som sitter bredvid, och kan inte prata om sköna grejer med sina polare utan att någon från filten bredvid undrar om man har en tändare eller om de kan få smaka lite rötjut i sin lilla medhavda plastmugg. Och när den tredje fresbeen från Svenne Banan-gänget träffar en i pannan, tänker man..kan det inte bli vinter snart så man får sitta ifred.

Fotnot: Dont get me wrong. Jag ÄLSKAR att sitta utomhus och dricka öl på sommrarna, men jag gör det hellre på mina smultronställen, lite mer ostörda ställen. Vart säger jag inte. Jag vill inte ha en fresbee i pannan när jag sitter där imorgon.

Jag låg och tänkte lite nu, innan jag ska hoppa i säng och käka mackor och streama hela säsong 7 av Family Guy. Varför startar alla invandrare som kommer till Sverige en kombinerad nyckelverkstad/skomakare? På vilket sätt hör dom två ihop? När är det smidigt att kunna kopiera hemmanyckeln samtidigt som man fixar klackarna? Ärligt, hur ofta har det hänt att du behöver göra just dom sakerna samtidigt.

Och hur ofta har du tänkt, “fan, om man inte skulle hyra en film ikväll. Och vad som vore jävligt, jävligt smidigt i samband med det, skulle vara om jag kunde sola lite innan”. Förmodligen aldrig.

Trots det startar den andra hälften, de som inte startar nyckel/sko affär, ett kombinerat videouthyrning/solarium. “Hur var filmen? Jo, den var okej, synd bara att jag inte kunde bättra på brännan innan jag gick hem och satte mig i soffan”. Hur ofta har du känt att de två sakerna du ABSOLUT måste göra nu, och som du helst skulle vilja ha under samma tak är hyra en rulle och lägga dig i ett solarium? 

Its a wild wild world mina vänner.

Go natt

Jag funderar på att börja jobba på systemet. Inte för att det på något sätt verkar vara ett roligt jobb, utan för att jag när någon frågar, “vad skulle passa bra med en bräserad oxtunga?”, skulle kunna svara, “Åhh, att du frågar..jag har en perfekt, saftig italienare som skulle passa utmärkt!”

Sedan skulle jag ta fram min lite runda kompis Claudio från Italien.

“Han gillar fotboll och Tarantino-filmer, Enjoy!”

Låg och funderade på en grej medans jag försökte somna. Kan man köpa en hora, fast man betalar i natura?

Undertiden.

Inte ens om du ligger för döden, eller till och med är död, kan du ha missat 2009 års största snackis hitills, 

Susan Boyle. Den fula, gamla och dåligt klädda damen som har sjungit arslet av hela världen i Englands version av Talang 2009. Klippet är det mest sedda på youtube, och fikapauserna på kontor världen över har ett givet samtalsämne. Och nu har det tydligen kommit en ny Boyle, fast en kille. Jamie Pugh.

Jamie, liksom Boyle har också dragit en nitlott i genlotteriet. Ful som stryk. Men sen börjar han att sjunga. Publiken står upp och appåderar och tjejen i juryn kör på sitt manér och tappar sin haka sådär lite extra teatraliskt. Allt till tonerna av Bring him home. Precis som när Boyle sjöng bjuds vi på publik som står i stolsraderna, de närmsta bekanta som gråter av “revengekänsla” och tjejen i juryn som tappar hakan sådär teatraliskt igen. 

Och visst, det låter helt okej i båda fallen. Men ärligt, är inte själva uppståndelsen byggd på det faktum att en ful person sjunger bra. Eller för att vara ännu krassare, en ful person som har talang. Det är väl egentligen DÄR sensationsvärdet ligger? För visst har vi hört bättre röster? Men då kanske dom har suttit på människor som man förväntar sig har talang. Snygga människor.

Jag vet att det finns många människor som ser både Boyle och Jamie Pughs historier som solskenshistorier, snudd på moderna varianter av den fula ankungen. Jag däremot, ser det bara som ännu ett sätt där mediebruset har förklarat att människor som inte ser ut som den mediala bild av tjej eller kille som prånglas ut som ideal, inte  är lika berättigade av att besitta talang. Och gör dom det, trots sina tillkortokommaden som stora rövar, dålig hy, ouppdaterad klädstil, tjocka magar eller snea tänder, ja, då är det kors i taket. En solskens historia. Eller kanske bara lite vanligt gammeldags hyckleri.