Jag kommer ihåg när jag först stiftade bekantskap med dig. Jag blev faktiskt presenterad för dig av mina föräldrar. Vid väldigt ung ålder faktiskt. Men då visste jag inte att du skulle komma att betyda så otroligt mycket för mig i resten av mitt liv. Du har varit med mig hela livet. Vi har sedan ung ålder tragglat i replokaler, och sedan glänst tillsammans inför publik. Du har alltid varit med på resor över hela världen, tekniska förutsättningar har fått bestämma hur du följde med, men du var alltid med. Jag har till och med åkt över Atlanten, bara, bara för att få vara med dig där du glänser som bäst.
Du har varit med mig i svåra stunder, man kan faktiskt säga att du räddat livet på mig. Ordagrant. När det känts som om ingen annan förstått, har du alltid funnits där som ett skyddsnät. Vi har gråtit många, många gånger tillsammans. Men vi har även delat skratt och glädje, stått i bar överkropp och bara skrikit ut våran vilja att leva. Haft adrenalinkickar tillsammans som inte kan liknas vid något annat. Baby, vi har levt. Levt tillsammans. Sida vid sida, snart i 100 år känns det som. Och det bästa med allt är att jag vet att du kommer vara med mig i resten av mitt liv, det är egentligen det enda säkra jag vet just nu.
Och det får mig att må så bra.
Så från mig till dig: musiken- youre the love of my life.