Alldeles nyss grät jag till Simpsons. Vafan. Eller grät och grät, den där välkända klumpen i halsen ni vet.
Och ögon som tåras. Men liksom hajja, Lisa trodde inte att hon hade några kompisar, och så när hon sitter i bilen på väg hem så hade hela gänget skrivit i hennes yearbook. Hmm, man kanske måste ha varit där.
Anyway, nu måste jag ut och supa Thorsten Flink under bordet och dräpa en varg med bara händerna för att väga upp. Vi hörs.