Jag kommer ihåg en gammal reklamfilm för BRIS (Barnens rätt i samhället). Den gick i stora drag ut på att BRIS önskade att dom inte fanns, för att i en perfekt värld så skulle dom inte behövas. Men det är tyvärr inte en perfekt värld, och därför behövs dom. En fin och väldigt bra reklamfilm.
Jag är inne på samma spår med min blogg. Jag önskar att jag inte behövde sätta mig här och skriva och vara irriterad på allt och alla. Men så länge Sanna Bråding gråter ut i kvällstidningarna, så länge Aftonbladet smäller upp ”rumpchocker” ,”spritfester” och ”bröstkupper” som om det vore 3:e världskriget-nivå nyheter, så länge alla som bor längst pendeltåget heter Tony eller Sussie och har tribaltatuering på överarmen/ryggslutet, så länge staten försöker bestämma hur jag ska få tag på min musik, så länge SL höjer biljettpriset och sänker kvalitén, så länge idioter av alla de slag översvämmar samhället på ett eller annat sätt ..
Ja, då måste jag nog vara här. Som en nagel i det trångsynta ögat. Som en tagg i den tribaltatuerade sidan.
Bloggen är mitt eget BRIS. Fast DRIS.
Diamantens rätt i samhället.
And I am so greatful!
tackar så hjärtligt! jag gör mitt bästa på att vara irriterad, men som det ser ut nu i världen så är det en ganska lätt uppgift