Din största skräck? frågan kommer ofta upp, och folk blir gay direkt och drar till med både krig, döden och andra PK rädslor. Min största rädsla däremot, är den s.k ”bussmänniskan”.
Precis när du satt dig på bussen, precis bläddrat fram till The Roots i din ipod, redo att läsa Metro och bara vara för dig själv. Då kommer den. Den gamla skolkompisen, grannen från dina barndomshoods, din gamla arbetskamrat.
Människan du känner för lite för att prata med en hel bussfärd, men för mycket för att han eller hon bara ska gå förbi. Så det blir ett tafatt ”hej”, eftersom ingen av er hann låtsas titta bort. Och så sätter sig människan bredvid dig, och den sköna 15 minuters
bussfärden känns plötsligt som ett evigt långt helvete.
-jaså..du är här..
-mm..ja
-så….har du kontakt med Jonte fortfarande?
-nej, inte sedan fjärde klass, du?
-tredje
-ok…..hur var det med honom då?
och ALLA sitter och lyssnar bredvid och tackar sin lyckliga stjärna att
just dom slipper ”bussmänniskan”. Ialla fall för den här gången.