Rhymes från andra våningen

I dagens Expressen gråter Sanna Bråding för åttioelfte gången ut om sin narkotikadom.

Den här gången handlar det om att ”jag straffas hårdare för att jag är tjej”.

Sanna fortsätter med gråten i den alldeles för hesa halsen, ”Det går att räkna upp åtskilliga musiker, rappare, mediamän, till och med radioprogram- ledare, som råkat hamna i samma skit. Vad hände med dem? De flesta av er vet inte ens vilka jag snackar om, men deras karriärer har fortsatt spikrakt uppåt”.

Men Sanna, att dessa musiker, rappare och mediemäns karriärer fortsatt uppåt har inte med att göra att dom skulle vara män. Det har att göra med att dom har något som du tyvärr inte har, talang. Inget ”ringa narkotikabrott” på grammisgalan, kan sätta stopp för Kleerups totala dominans av bra musikskapande nu. Fredrik Strage, en av Sveriges bästa författare kan inte stoppas av lite kokain i fickan på Spy bar. Virtanen har alldeles för många strängar på sin medielyra för att bli nedslagen av en lite för pudrad näsa. Men vad har du gjort Sanna? Spelade i Tv-serien Tre kronor för 120 år sedan,lite Idol, lite radio. Nja, att din karriär gått i stöpet efter narkotikadomen har ingenting att göra med att du är tjej, bara the simple fact att du är talanglös. Nu också en talanglös narkotikadömd. Det går bra nu.